Immigranterna – USA via Vladivostok

Två gamla nyheter:

 

Vladivostok Expected to Become Port of Escape for Marooned Refugees

The Soviet port of Vladivostok, in the Far East, may become a jumping-off place for thousands of refugees seeking homes in North and South America, Australia and South Africa, if the American program of substantial aid to Russia materialises, it was stated here today.

Current tense relations between Japan and America have closed the last exit to freedom for about 1,000 Jewish refugees stranded in Japan and many thousands in Shanghai. At the United States Maritime Commission where preparations are now being made “for any eventuality” in the matter of arranging transport from Japan, it was said today that the plans did not contemplate providing passage for anyone but American citizens, because of the shipping shortage.

At the State Department it was stated today that it would be impossible to determine here the number of refugees in Japan and occupied China who hold, or are seeking, visas for entry into the United States, but it was admitted that there were a substantial number in both places.

In view of the present situation in the Far East, it is extremely unlikely that Japanese shipping will touch at American or Canadian ports for some time. The calls by American President liners and freighters at Shanghai will similarly be abandoned. Canadian shipping is likewise to be restricted. However, the materialization of the program of substantial American aid to Soviet Russia may create a certain amount of trans-Pacific traffic from Vladivostok, since the steamers carrying freight from the United States to the Russian Far Eastern port will be able to carry passengers on their way back to the United States.

Mrs. Roosevelt Lauds $14,000,000 Plan for Immigrant Education

Plans for the expenditure of $14,000,000 in a national immigrant education program marks an effort on the part of the United states to take full advantage of the contributions emigrees from European terror can offer this country, Eleanor Roosevelt told 130 state and local education officials, and federal bureau chiefs gathered at the White House this afternoon.

She spoke before educators, Bureau of Immigration and Naturalization officials, WPA and U.S. Office of Education chiefs and others attending the conference to develop plans for education of aliens for citizenship requirements.

The first lady deplored the tendency on the part of some Americans to differentiate between native and foreign-born Americans, pointing out that most of the latter could not be considered dangerous to democracy as their experiences in Europe were calculated to make them more keenly aware of the value of freedom.

Mrs. Roosevelt was introduced by Daan William Fletcher Russell, of Columbia University Teachers College, Director of the program, who pointed out that in recent months 1,750,000 aliens applying for citizenship had been told they would need training in English, American History and other subjects to qualify. “The task of providing education for this number of men and women, more than the total enrollment of American colleges, is a staggering one that can only be met by a coordinated national effort,” he said.

Under tentative plans being developed at the conference the MPA will provide funds for instructors, local education units acting as co-sponsors will supply facilities and the Immigration and Natunalisation Service will provide the necessary content with the 1,000,000 immigrants the program is expected to reach.

Advertisements

Zygmunt Bauman och en stor mängd namnbyten 1945

zyg
Zygmunt Bauman,

I juni 1945, inkorporerades Zygmunt i KBW.

KBW var kommunisternas militära inrikestrupper som skulle göra slut på allt motstånd mot den kommunistiska diktaturen i Polen. Högsta chefen för KBW var, liksom Zygmunt, judisk, och hette Jakob Berman. Jakob Berman var även minister i  den polska kommunistiska politbyrån.

Det pågick ett inbördeskrig i Polen från 1945 fram till början av 1950-talet. Diktaturens motståndare var diverse spillror av den tidigare polska armén som kämpade för ett fritt demokratiskt Polen. Bland dessa var resterna av hemmaarmén (AK). KBW ansvarade för att bekämpa dessa motståndare, att leta upp dom och döda eller tillfångata dom. Samt att tortera de som blivit tillfångatagna.

Från december 1945 var Zygmunt seniorinstruktör för politiska angelägenheter i staden Bydgoszcz (f.d. Bromberg). I juli 1946 flyttade han till Warszawa. Den 10 juli 1949 utnämndes han som chef för propaganda och agitations-avdelningen i KBW.

Utav den stora mängd polska judar som evakuerades långt in i Sovjetunionen i början av kriget, kom hundratusentals judar tillbaka till Polen år 1945. Dock ville många dölja att de var judar för att istället räknas som polacker. De flesta av dem bytte namn för att uppfattas som vanliga polacker.

  • In 1945 State National Council (Krajowa Rada Narodowa, KRN) issued a decree about changing and adjusting names and surnames. The decree created possibility of changing name and surname if its sound was not Polish. According to Eisenstein’s estimates, 90 percent of the Jewish functionaries at the state security office in Katowice changed their names to Polish ones after November 10, 1945 for anonymity sake.

Judar anses mer eller mindre vara förintade i Polen 1945, men i propagandans och den röda terrorns tjänst dyker de ofta upp :

 

WŁODZIMIERZ BRUS

WŁODZIMIERZ BRUS

Włodzimierz Brusfödd Beniamin Zylberberg.

Vid den tyska och sovjetiska invasionen 1939 flyttade Brus, liksom många andra judar, till den sovjetiska zonen och bosatte sig en tid i Lwow. Sedan evakuerades han långt österut till staden Saratov, vid floden Volga. (Staden Saratov hade fram tills 1941 bebotts huvudsakligen av Volgatyskar, men dessa deporterades, och då fanns gott om plats för evakuerat folk från Polen). När kriget var över flyttade Benianim tillbaka till Polen 1945. Brus var propagandachef för kommunistiska partiet (PPR) i Polen. Flyttade senare, liksom Zygmunt, till England (1972).

 

EMIL MERZ

EMIL MERZ

Emil Merz, född i en judisk familj, flyttade senare till Israel.

Tillbringade kriget evakuerad i Kirgizistan. Återvände till Polen med ‘First Polish Division’.

1944 gick han in i hemliga polisen. 1949 blev han anställd vid högsta domstolen. Han satt dessutom vid den hemliga sektionen bland högsta domstolens domare. (Division III of the SN Penal Chamber). Utav domarna i hemliga sektionen var Emil Merz den som oftast var föredragande domare. De flesta dödsdomar som fälldes i nedre instans, men som överklagats, upprätthölls även i denna högsta instans under hans tid.

LEON ANDRZEJEWSKI

LEON ANDRZEJEWSKI

 

Leon Andrzejewski, född Lajb Ajzen Wolf,

Född i en judisk familj i Sawin, östra Polen. Befann sig under kriget i Sovjetunionen. I staden Ryazan, öster om Moskva.

Politisk officer i den första polska sovjetiska divisionen. I maj 1944 blev han biträdande befälhavare för specialskolan i NKVD i Kuibyshev. Sedan flyttade han till Lublin, Från 1944 till 1946 var han var biträdande chef för personalavdelningen för ministeriet för offentlig säkerhet.

 

FELIKS ASPIS

FELIKS ASPIS

 

Feliks Aspis – född i en judisk familj i Warszawa.

1939 flydde han till Lwow. Evakuerades därefter till Sovjetunionen.

Överste, domare i Högsta militärdomstolen, som ansvarar för dödsdomarna 1945-1956 mot officerare i den polska armén. Flyttade till Israel 1969.

 

ANATOL FEJGIN

ANATOL FEJGIN

Anatol Fejgin – född i en judisk familj i Warszawa

1939, efter kapitulationen i Warszawa, flyttade Fejgin till Brest, sedan till Lwow, I Juni 1941 flyttade han till långt österut till regionen Samara vid floden Volga, där han fick ett bekvämt arbete vid en sovchoz, som bokhållare.

I Maj 1943 gick han med i ‘1st Infantry Division’ som politisk officer. Från Januari 1945 var han chef för personalen i den politiska och propagandiska avdelningen i polska armén.

Dec 1916. Tyskland ber om fredssamtal. England vägrar.

I December 1916 föreslog Tyskland och dess allierade att man skulle påbörja fredsförhandlingar.  David Lloyd George, som blev Englands nya premiärminister den 6 December 1916 (mindre än en vecka innan fredsförslaget), var inte alls intresserad av att förhandla. Krigsmålen var inte uppfyllda. Och de var av sådan art att de inte skulle kunna förhandlas fram.

USA var på väg in, som en ny aktör. Men det krävdes några eftergifter. Förmodligen viktigast av allt, att erövra Jerusalem och Palestina. Men, skulle det också visa sig. – Att få bort tsaren från Ryssland.

Vid Romkonferensen (5-6 januari 1917) strax efter att England bestämt sagt nej till fredsförhandlingar. Då var Lloyd George diskret tyst om planerna att ta Jerusalem ( – se längre ned). Varför var detta hemligt ? Och varför var Palestina viktigt för Lloyd George ?

 

BERLIN, Dec. 12, 1916 (UP) — Förslag om fredsförhandlingar.

Chancellor von Bethmann-Hollweg today announced in the reichstag that Germany, together with her allies, has proposed this morning to the hostile powers that they enter peace negotiations. [källa: upi]

LONDON, Dec. 13, 1916 (UP) — Svaret, inga fredsförhandlingar.

Lloyd George’s were interviewed by the United Press, portions of which were liberally reproduced in the British press today, were considered indicative of Britain’s attitude to Bethmann-Hollweg. In his interview Lloyd George said: “The fight must be to a finish – to a knockout.”  [källa: upi]

 

From wikipedia, – Lloyd George, Prime Minister of England, dec 1916:

About Palestine – Lloyd George wanted to make the destruction of Ottoman Empire a major British war aim. Two days after taking office he told Robertson that he wanted a major victory, preferably the capture of Jerusalem. At the Rome Conference (5–6 January 1917) Lloyd George was discreetly quiet about plans to take Jerusalem, an object which advanced British interests rather than doing much to win the war.

Sir William Robertson; head of the British Army – (1916 – 1918)

Chaim Weizmann; (senare Israels första president) var starkt involverad i lobbying för brittiskt stöd av en judisk stat, (se utklipp ur israelisk tidning längre ned).

About Russia – Lloyd George welcomed the Fall of the Tsar, both in a private letter to his brother and in a message to the new Russian Prime Minister, Prince Lvov.

[källa: wikipedia]

peace_proposal

December 19, 1916. “Allies not enthustiastic over proposal for peace”.

 

missouria

December 12, 1916 “Central powers make peace proposal”

. . .

Utdrag ur israelisk tidning på 100-årsjubileet:

In 1917, British Foreign Secretary Arthur James Balfour wrote a letter to Walter Rothschild, a prominent figure in the United Kingdom’s Jewish community, announcing Britain’s inclination toward “the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people.” Chaim Weizmann, who would later become the first president of Israel and who was heavily involved in lobbying for British support of Jewish statehood, was reportedly disappointed by the wording of the document, although he touted it as a victory. The letter was vague and noncommittal. It mentioned a Jewish “home,” but not a “state” or a “commonwealth,” and it did not mention sovereignty or even a withdrawal of British troops. The phrase “in Palestine” allowed Britain the flexibility to choose how much, or how little, of Palestine should be provided for such a “home.” All in all, although it was the first time that a major world power had recognized Jewish national aspirations so publicly, the Balfour Declaration was far from a guarantee that Britain would stand behind the Zionist movement.

In any case, Weizmann and his fellow activists were not the only party with which British officials were negotiating at the time. Even before Balfour sent his letter, Henry McMahon, the British High Commissioner in Egypt, had struck a deal with Sharif Hussein of Mecca in which he promised the pan-Arab nationalist movement and Hussein’s Hashemite family control over enormous swaths of land, including, arguably, Mandate Palestine. Meanwhile, British diplomat Mark Sykes negotiated the Sykes-Picot agreement with his French counterpart, in which Britain pledged Mandate Palestine partly to itself and partly to France, leaving Jerusalem as an international zone. The Balfour Declaration, then, was only one of a number of overlapping and contradicting commitments that various members of the British government made to different parties whose support it sought in World War I.

http://www.tabletmag.com/scroll/237997/its-time-for-zionists-to-stop-celebrating-the-balfour-declaration

Röd terror i Polen 1945

Ministry of Public Security of Poland (MBP) var den hemliga kommunistiska militärpolisen i Polen från 1945 till 1954. Man fängslade, torterade och avrättade 100.000-tals polacker, främst de som varit aktiva i motståndet mot tyskarna, och som nu ville ha ett fritt Polen. Bara under 1945 deporterades dessutom minst 50.000 polacker till Sibirien

Eftersom man ofta hör att judarna i Polen i stort sett förintats, och att de som fanns kvar var utsatta för förföljelser även från polackerna, kan det vara på sin plats att ta fram lite fakta om den “judiska” militärpolitiska dominansen i det nya Polen 1945.

Befälen inom den militära säkerhetspolisen MBP var nästan uteslutande judar.

Den högst ansvarige var den judiske politbyråmedlemmen Jakub Berman. Andre ansvarige var Roman Romkowski (född Natan Grünspan) som också var judisk. Judinnan Julia Brystiger var en av de hundratusentals (kanske en miljon) polska judar som evakuerats till Uzbekistan i början av kriget. 1945 återvände hon till Polen och blev ledare för MBP:s avdelning 5. Hon var ökänd för sina tortyrmetoder, främst mot manliga könsdelar.

3 personer som kom att symbolisera terrorn i det efterkrigstida Polen, var alla judar, och de arbetade samtliga i säkerhetspolisen MBP:

  • Jakub Berman, högst ansvarig.
  • Anatol Fejgin, chef för avdelning 10 (Special Bureau).
  • Józef Różański (född Josek Goldberg) var känd som en av de mest brutala förhörsledarna inom MBP.

Józef Różański var personligen ansvarig för tortyren av Witold Pilecki.

Witold Pilecki var den mest kända av alla polska motståndsmän eftersom han i flera år (1941-1943) befann sig i Auschwitz och därifrån sände rapporter till den polska exilregeringen i London. Att Witold Pilecki mördades kan man tolka som att de polska judarna ville undanröja vittnen från Auschwitz.

I den nya polska armén som skapades i Sovjetunionen 1943 fanns många judar på betydelsefulla positioner. Så här skriver Halik Kochanski i sin bok ‘The eagle unbowed’ sida 379;

“Stalin och hans gäng hade en hemlig plan för att forma en ny kommunistisk regering i Polen och att använda en polsk  armé för att befästa dess position. Majoriteten av de polska rekryterna i den nya armén var dock inte positiva till kommunisterna utan var istället lojala mot den polska exilregeringen. Därför startade man ett massivt program för politisk indoktrinering.

Judar var prominenta i den politiska avdelningen för indoktrinering. De två högsta ledarna var judar, Hilary Minc och kapten Roman Zambrowski. Alla utom en av de politiska regementsbefälen var judar, och fler judar fyllde de lägre nivåerna i de politiska utbildningsavdelningarna. Inklusive de flesta av journalisterna i den tidning som man gav ut, ‘Zolnierz Wolnosci’.”

Zygmunt Bauman, Stalins villige hantlangare på besök i Sverige

zygmunt_baumanZygmunt Bauman räknas som en av vår tids mest inflytelserika sociologer. I Maj 2016 var han inbjuden av föreningen “Judisk kultur i Sverige” för att hålla en föreläsning om kosmopolitism i Stockholm. Han är aktuell med en bok om samhällets ”Flytande ondska”.

Zygmunt Bauman har själv ett mycket mörkt och ondskefullt förflutet, vilket få känner till, och som han förnekar eller försöker trivialisera. Han var major i kommunistiska militära organisationen KBW, som ägnade sig åt att förinta det polska underjordiska motståndet mot kommunistregimen. Polska soldater som kämpade för ett fritt Polen under kriget och den sovjetiska ockupationen, kallades ‘the cursed soldiers’ för sin hopplösa kamp för ett fritt Polen.

https://en.wikipedia.org/wiki/Cursed_soldiers

http://www.doomedsoldiers.com/

1944 tog judiska kommunister makten i Polen.

Av de miljontals evakuerade i början av kriget, återvände vissa tillsammans med Röda armén 1944 för att ta över makten i det som varit västra Polen.

Vid återkomsten till Polen 1944 bildade Jakub Berman, Boleslaw Beirut och ekonomen Hilary Minc – ett triumvirat av judiska, stalinistiska, ledare i efterkrigstidens Polen. Se dessa judiska herrar på bilden nedan. Är det inte märkligt att två av dem hade samma typ av mustasch som en viss herr Adolf.

poland_triumvirat.jpg

Hilary Minc till vänster med sin mustasch, Boleslaw Beirut i mitten med liknande mustasch, Jakub Berman till höger, renrakad.

Minc var född i en judisk medelklassfamilj. Minc var tredje i kommando i Boleslaw Bierut’s politiska apparat som följde det Sovjetiska övertagandet.

Nedan. Boleslaw Beirut tillsammans med Stalin.

boreslv_bierut_3.jpg

Evakuering österut, Uzbekistan 1942, flyttar permanent

Evakueringen från den sovjetockuperade delen av Polen (Soviet Poland) satte fart redan hösten 1939. Den polske författarinnan Halik Kochanski skriver i sin bok om ‘Polen under andra världskriget -The Eagle Unbowed’, att mellan 200.000 – 300.000 människor varje månad evakueras österut under våren 1940. Därtill kom alla dom som flyttade på egen hand. Vem vet hur många miljoner som totalt evakuerades under åren 1939-41 ?

Alltså innan Tyskland anföll Sovjetunionen. De två år då östra Polen var ‘Soviet Poland’.

1942 rapporteras att en miljon har evakuerats till Uzbekistan, från det ockuperade Polen och andra delar av Sovjet.
“The number of Soviet and Polish Jews now concentrated in Uzbekistan is estimated to be about one million. There were about 40,000 Jews living in the whole of Uzbekistan prior to the outbreak of the present war,”

… och det handlar om en permanent lösning. det är redan bestämt att de inte skall återvända.
” … arrange for the permanent absorption of all evacuees “

Och mycket riktigt.
1945 rapporteras att inga tänker återvända till Polen efter att kriget är slut,
“All of the Jewish weavers were happy to hear that their native cities in Poland have been liberated, but none of them are planning to return to their former homes. They have settled in Samarkand for good.”

I den polska folkräkningen efter kriget har dessa människor ‘gått upp i rök’. Man skulle istället kunna påstå att dom blivit positivt särbehandlade, eftersom dom sluppit riskera livet i krigszonerna.

Se 2 nyhetsklipp nedan, från 19 feb 1942, resp 1945:

 

uzbekistan2

uzbekistan3

 

samarkand